Ninas dröm om Sverige blev verklighet

Som gymnasieelev reste Nina Michalczewska-Struzik till Karlshamn tack vare ett utbytesprojekt.

– Jag älskade Sverige direkt. Naturen var underbar. Vi träffade en gammal idrottslärare som hette Leif. Han tog oss med till skogen på en aktivitet han själv uppfunnit. Han kallade det för ”leifing”, berättar Nina.

”Leifing” var att springa i en sorts slow-motion och samtidigt praktisera en form av meditation.

– Även om jag var väldigt ung och inte alls redo att meditera, så var det en fantastisk upplevelse. Solen sken, jag hörde alla ljuden från skogen och sjön intill. Det gav mig en känsla som jag alltid kommer att minnas. Genom åren har jag många gånger tänkt på det där ögonblicket.

Där föddes något som växte till en dröm att upptäcka världen, bo i andra länder och få vidgade perspektiv.

– Under gymnasietiden tog jag ett sabbatsår och bodde ett år i London. Där jobbade jag som lärling på en hårsalong. Sedan dess har jag varit hobbyfrisör och haft det som ett litet extraknäck.

”Nya Zeeland var för långt bort”

För några år sedan började familjen Struzik på allvar planera att flytta utomlands.

– Min man ville gärna till Nya Zeeland, men då sa jag ”nej, det är alldeles för långt bort”.

Det blev Sverige i stället. Nina har en vän i Landvetter och det var dit hon flyttade i juli tillsammans med sin man och barnen på elva och nio år. Men innan dess fixade de jobb. Ninas man är programmerare och fick snabbt en anställning.

– Det tog lite längre tid för mig, men i maj blev allt klart med Abako. Då tänkte jag: ”Nu händer det! Det som vi har drömt om!”.

Även yrkesmässigt var det en dröm som gick i uppfyllelse.

– Jag tror att alla i branschen drömmer om att jobba för ett skandinaviskt design-företag. Den skandinaviska stilen är den mest eftertraktade, i alla fall i Polen. De naturliga materialen, det vackra, enkelheten, funktionen. Jag tror att de flesta älskar den stilen.

”Alla samarbetar och är delaktiga”

Hemma i Sopot på Polens östersjökust drev Nina eget företag som inredningsarkitekt tillsammans med en kompis. De arbetade mest med bostäder.

– Jag hade en studio tillsammans med min bästa vän. Vi gillade att arbeta tillsammans och var i första hand ett team, men sedan blev det ett företag. Samma sorts teamkänsla som vi hade finns även här på Abako, berättar Nina Michalczewska-Struzik och fortsätter:

– Alla samarbetar och är delaktiga i helheten. Man känner sig inte som en anställd som har en chef. Jag är positivt överraskad över kommunikationen på kontoret. Vi pratar mycket med varandra under projektens olika faser. Det finns alltid någon att fråga. Man känner sig aldrig ensam och övergiven.